Varför?

Varför är allt så svårt ibland? varför kan inte allt bara flyta på och vara bra? i och för sig vet man inte att man har det bra förrän man har haft det lite mindre bra..
Men det spelar ingen roll, jag tycker att jag redan har haft allt mitt dåligt, jag har redan tagit mig upp ur skiten. Jag har öppnat upp mig för människor, slutat vara instängd i mig själv men vad får man för det? Inte mycket alls...
Jag vill inte längre, jag vill inte ha det såhär, och självklart kan inte livet vara en dans på rosor, men det behöver väl inte skita sig så fort jag hittat något bra? Det är inte okej!
Varför har vissa det alltid bra ? Och varför är det svårare för andra? Eller håller de som har det konstant bra bara upp en mask? En mask och en fasad utåt?
Jag vet inte, vet inte om jag vill veta. Vet bara at jag inte orkar med en massa skit. Jag är trött på allt... (och nej jag vill inte dö även om ni tror det när ni läst detta..)
Just nu vill jag bara ha mina vänner nära, riktigt nära. Jag vill träffa alla mina underbara tjej kompisar och bara prata skratta och kanske till och med gråta. Vem vet?

Tjejer, Jag behöver er nu, jag behöver er alltid men extra mycket just nu.